HISTORIEN BAKOM STIFTELSEN

Vem var Elsa & Gunnar Broms?

Elsa

Elsa, som föddes 1928, var ett mycket efterlängtat barn till Natalia och Emil. Mamman var polioskadad och handikappad hela livet. Under kriget var Emil
till sjöss. Han blev torpederad utanför USA, räddades men kom hem först efter kriget.

De bodde då på Storgatan 131, omodernt , 2 våningen
utan hiss och "utedass". Familjen fick flytta ner på 1a våningen i början av 60talet och det var kanske lite bättre standard där.

Efter realexamen i Ängelholm och senare handels i Helsingborg började Elsa på Skandinaviska Enskilda Banken i Ängelholm där hon jobbade tills hon var 62 år. Hon skötte hela tiden sina föräldrar och hade ett tufft liv men klagade aldrig.

Det blev en lycka när hon skaffade sig bil och kunde göra utflykter med mor och far. Rönnekyrkan som hon tillhörde från sin barndom betydde mycket för henne. Hon var kyrkan trogen hela livet.

Elsa hade många vänner även utanför kyrkan. Genom banken lärde hon känna många Ängelholmare. Och hon blev väldigt snabbt vän med de flesta. Hon hade många tanter som hon umgicks med . Kafferep var något som Elsa gillade. Och hon var en mästare på att baka.

Gunnar

Gunnar föddes 1930 och var tvilling. Han växte upp i Målilla. Gunnar hade en tuff barndom. Mamman tog sitt liv när de 4 barnen var små.
Pappan och nya frun drev en färghandel i Målilla. Gunnar fick tidigt hjälpa till med allt, och hans hjälpsamhet är det som alla mest kommer ihåg honom för.  Han började tidigt jobba för SJ och där var han anställd tills pensionen vid 65 års ålder.

Gunnar och Elsa träffades i Ängelholm, där Gunnar var på SJ-skolan. De gifte sig 1969 och bodde först på Storgatan 131. I början på 1970 talet fick de möjlighet att köpa ett radhus på Lupingatan. De hade köpt ett litet torp i Fogdarp strax efter de gift sig och där tillbringade
man helger och semestrar. Jag har hittat ett kort från torpet så man hade det kvar in på 2010 talet.

Elsa och Gunnar

De båda var ett strävsamt par. Båda hade heltidsarbete. Gunnar jobbade mest med modernt "rallarjobb" på SJ. Han kom hem till helgerna.
Så under veckorna hade Elsa och Gunnar sina egna liv. På helgerna åkte Gunnar till torpet på Åsen och Elsa lagade mat och matlådor som Gunnar fick med till nästa veckas jobb. 

På Åsen odlade man mycket. Gunnar älskade att plocka bär. Det saftades och syltades väldigt mycket. Det var en stor lättnad för Elsa när torpet såldes.

Både Elsa och Gunnar hjälpte äldre behövande med trädgårdsskötsel och ibland bara med besök. Kan nämna Margit Högstedt-Ahlqvist som bodde
på Vindåsen. Där var både Elsa och Gunnar och vårdade Margit under hennes sista år. Likaså var de båda hos frk Paula Fältenborg under många år.
Gunnar skötte trädgården, Elsa var god vän som var där dagligen under Paulas sista år. Och de jag nämnt är bara några som jag kom på just nu.

Gunnar var en samlare. Han kunde inte kasta något, tog vara på allt som kanske kunde komma till användning. Behövde aldrig något för eget bruk.

Elsa älskade kläder och det gladde oss alla. Var och en skötte sitt och det fungerade väl.

När Elsa fyllde 60 år åkte hon och jag en bussresa till London . Det var första gången hon var på en resa utom riket. Det var en helt fantastisk resa.
Hon njöt varje minut. Var lyrisk när vi passerade Belgien, tänkte på sin far som seglat och varit där. Och som vanligt skaffade vi nya vänner på resan. Vi åkte ytterligare en resa till London några år senare.  Gunnar ville ju aldrig följa med men var så glad för Elsas skull. Vi gjorde senare
fler bussresor i Europa. Vi var i Berlin när Elsa fyllt 80. 

Elsa var väldigt rörlig och körde bil tills hon var 85. Och var jätterolig att åka och uppleva nya
platser med. Elsa älskade när vi körde till Tyskland och upplevde deras julmarknader.

Gunnar dog 2017 och det fanns mycket att hantera efter många års sparande på allt. De sista åren var lite tuffa så det blev lite lugnare för Elsa.
Hon gjorde ett litet uterum som hon hade stor glädje av de sista åren hon bodde i sitt hus. I maj månad 2021 flyttade Elsa till ett vårdboende
på Viktoriagården i Vejbystrand och där bodde hon till sin död mars 2023. Vi gjorde hennes lägenhet väldigt trivsam och besökte Elsa
så ofta vi kunde. I januari 2022 tog vi dit en "gästbok" att skriva lite i om hur läget var. Vid sin död i mars 2023 hade hon haft 134 besök, ganska mycket.

Berättat av Margareta Månsson: